Trettio minuter på trampor tar dig till hela staden
Min fyrtiotalistpappa tjatar oförtrutet varje gång vi ses. Jag måste tydligen ha en bil. ”Klart du måste ha en bil!”. Och han har ju helt rätt, om det bara är för nöjes skull.
Jag älskar att köra bil. Med växelspak. Alla mina bilar, från min första Lanzia Y10 Fire (bara namnet!) till sista Audi Quattron, har fått egennamn. Renaulten hette Rodrigo, Cittran Gustave. Jag är svag för franskt och vi har levt i symbios, jag och mina bilar. Blivit ett med varandra genom skånska snöstormar och Milanos infernaliska motorvägsinfarter.
Jag älskar att köra bil och allra helst i stadstrafik. Att köra bil i den här staden är det närmaste jag kommer att spela dataspel. Hitta rytmen och rätt växel, forcera vägbulor och ständigt pågående vägarbeten där staden förtätas. Vara beredd på bristande cykelvett från höger och mobiluppslukade fotgängare till vänster. Älskar det.
Men varje gång fyrtiotalistpappan tjatar blir mitt svar ändå detsamma: ”Men pappa, i Malmö behövs inga bilar har jag ju sagt.”
Malmö är som en systerort till cykelmeckan som Köpenhamn och Amsterdam. Det är ingen slump att den uppblåsbara cykelhjälmen Hövding uppfanns här. Cykelnätet prioriteras på samma sätt som kollektivtrafikens utbyggnad. Cyklar har till och med fått egna företrädesskyltar vid flera övergångsställen.
Att parkera bilen kostar dygnet runt. Att korsa stan på cykel tar 30 minuter! Från Värnhem till Limhamn. Från Västra Hamnen till Hyllie. Från Bulltofta till Bunkeflo. You name it. 30 minuter tops!
Lådcykeln är given för barnfamiljer och ingår i flera fastighetsägares cykelpooler. Elcykeln är en bästsäljare. Hundar, möbler, bergsprängare och matvaror transporteras kors och tvärs i cykelkorgar.
I företagsinitiativet Malmö Works har olika delar av näringslivet – spelutvecklarbolag, kommunen, fastighetsägare, teknik- och designföretag och byggbolag – skrivit på en avsiktsförklaring för schysstare jobbresor. Spelbolaget Massive Entertainment uppmanar alla sina anställda att ta sig till och från jobbet med det mesta – så länge de skippar bilen. Nyligen har kommunens nästan 28 000 anställda blivit erbjudna leasingavtal för en jobbcykel.
Foto: Arild Vågen.
Mina cyklar får inga egennamn. Malmö by Bike är numera min cykel. Runtom i Malmö finns 100 hyrcykelstationer strategiskt utplacerade och jag får leka dataspel igen, när jag lägger upp strategiska rutter i förhållande till närmsta avlämningsplats. Från Värnhem till Limhamn. Från Västra Hamnen till Hyllie. Från Bulltofta till Bunkeflo.
Utifrån stationernas placeringar hamnar jag på platser jag aldrig hade sett annars. Det får mig att känna mig ännu mer ett med staden, men också med alla andra som jag delar min cykel med. Lyxigt, för 250 spänn om året.
Sist men inte minst. Det är alltid motvind, alltid regn uppifrån, regn från sidorna, regn bakifrån samt regn underifrån (även i en Lancia Y10 Fire) när man cyklar i den här staden. Men det är inget jag berättar för fyrtiotalistpappan.
Lisa Appelqvist
Ps. Om man cyklar så att man även hinner lukta på blommorna så tar det 30 minuter från centrala Triangelnstationen för att nå i princip vilken annan plats som helst i staden.
